Vårljuset gör längtan näst intill outhärdlig  ....

 och det är precis samma sak varje vår. Jag går förbi min lilla odlingslott i hopp om att snötäcket ska ha lättat. Att platsen för min odlingspassion dessutom ligger i en svacka där snön ligger kvar läääänge gör knappast saken bättre. Det märkliga är att längtan håller sig i schack hela vintern, men när solstrålarna tittar fram & värmen börjar ge sig till känna ja då kommer den så starkt att det nästan är smärtsamt  och när det känns som att jag bara inte står ut längre då brukar det som tur är vara dags på riktigt.

Första spadtaget och lukten av jord, tänk att en passion så stark kan fortsätta att växa. När hösten kommer och kroppen är trött efter arbete så undrar jag om längtan  kommer vara lika stor till nästa vår?

Nu har solstrålarna värmt ordentligt några dagar, till helgen ställer vi om klockan och tiden med ljus känns ännu längre. Imorgon börjar trädgårdsmässan och just nu är längtan just så där  outhärdlig som den är varje vår innan jag får sätta igång ordentligt.

 Just nu vill jag bara sätta spaden i jorden, känna alla lukter, skapa, svettas, streta, ta en paus med en kopp kaffe och sedan fortsätta att gräva ...

Så jag väntar och jag längtar även denna vår!